Katalina möter Micke (del 6)
Katalina – Mickes Katalina. Det suger i bröstet av begär, åtrå och min mun blir torr, min andhämtning kort. Jag kan inte tänka på annat än vad hon har att locka med. Jag är otroligt stolt över mig och att vår relation sakta går framåt. Så sakta att till och med jag kan tänka mig en framtid. Aldrig förr har jag träffat någon som känns så samstämd med mig. De kvinnor som jag träffat förr har velat ha mig en kort tag för att sedan göra slut med mig. Det har mycket att göra med att jag gräver ner mig i mitt jobb och kan inte träffas så ofta som de vill. Med Katalina är så mycket annorlunda. Hon frågar inte om vad jag gör och jag har inte kompissex lika ofta som förr även om det förekommer. Det känns inte aktuellt när jag har Katalina. Men hon är skygg och man måste vara varsam med henne så hon inte flyr sin väg.
Katalina möter Micke (del 5)
Veckor gick och vi lärde känna varandra mer och mer. Jag lyckades släppa på prestigen och öppna mig för en helt okänd människa. Det var mångt och mycket lättsammare eftersom han inte visste något alls om mig. Micke är 7 år äldre än mig, ännu en gång letar jag mig till någon som känns mer mogen och trygg än de i min egen ålder. Jag orkade på något sätt öppna några av de stängda dörrarna som Micke tålmodigt nästan dyrkade sig in i. Han gav mig tid, respekterade mig och skyndade inte på något. Han visade mig att jag var en sexuell vacker vildkatt, en varelse som bara genom att finnas till skapade känslor hos honom. Ibland förförde han med sina ord när han i mörkret i stearinljusets sken viskade att hans kropp genomsyrades av åtrå inför mig.
Katalina möter Micke (del 4)
- Vad är det för skillnad på tillfällig sex och passion frågade jag Mia nästa dag.
- Aha, du har träffat denne hemliga man till slut ler hon mot mig. - Japp sa jag men det var så underligt. Vi pratade inte utan hade bara sex. Det fanns inte någon tid till att prata om saker och ting sa jag. Brottet och straffet
En del pojkar gillar att bli straffade...
Katalina möter Micke (del 3)
Katalina, jag smakar på hennes namn och en varm känsla dyker upp i mitt inre. Katalina som har HD, som jobbar som samordnare – mellanchef på ett försäkringsbolag. En kvinna som har ”DET”. Det är en månad sedan vi träffades och jag har haft en ständig saknad i mitt inre från den minuten hon lämnade mig på träffen. Jag har svettats och vägret erkänna det för mig men ryckt till varje gång telefonen ringt. Det dröjde länge innan hon ringde och jag har under den här tiden hållit luren i handen för att ringa först. Men något har sagt mig att hon behöver tid på sig så jag har lagt ned luren igen. Men nu står vi här – hon och jag. Står inför varandra. Snart är det ett faktum. Det jag drömt om, det jag längtat efter. Åtrån. Ja, åtrån vi känner inför varandra. Åtrån vi känner fortfarande. Som stegras allt mer ju närmare vi kommit. Ögonblicket som strax är där. När vi äntligen ska få ge oss hän. Förenas. Och Katalina är precis allt som jag drömt om.
|
||||||||||||



