Det hände en sommar för ett par år sen. David och jag hyrde ett par rum i ett stort trähus i ett bostadsområde lite utanför centrum. Det var när jag fortfarande jobbade i den där lilla hålan. De som jag hyrde av hade rest bort på semester men de hade lämnat kvar sonen hemma. Han gick sista året på gymnasiet och när hans föräldrar hade gett sig iväg, hade han redan gått ut, och skulle iväg till universitetet till hösten. Robin stirrade alltid på oss, fast inte på något obehagligt sätt, och i vilket fall som helst brydde vi oss inte direkt om honom. Vi var så fokuserade på varandra att huset hade kunnat rivas bit för bit runt omkring oss, utan att vi hade lagt märke till det. Jag skäms inte för att säga att vi hånglade mer eller mindre dygnet runt. Vi var tjugofyra och mer kära i varandra än någon annan någonsin hade varit, eller så kändes det i alla fall den där egendomliga sommaren. Vädret var helt oberäkneligt. Ena dagen var det hett och soligt med en extremt tröttsam luftfuktighet och så nästa dag kanske åskväder som åkte fram och tillbaka mellan vår stad och grannstaden. Det regnade inte så mycket, som jag kommer ihåg det, men det kanske bara är som det verkar nu. David och jag var uppe på vindsvåningen. Där var det rymligt och om det inte var väldigt hett ute, var det ganska svalt de där oändliga sommardagarna. Vi jobbade större delen av sommaren, så jag kan bara gissa att det här hände under vår korta ledighet. Det var inte så många dagar, men så mycket hände på den korta tiden. Jag skulle vilja påstå att det var hettan som fick mitt omdöme att svikta eller bristen på sömn och mat. Vi hade ju bättre saker för oss... Hur som helst höll vi på extra oförsiktigt, när vi plötsligt blev medvetna om att någon annan höll på att stöna, alldeles i närheten. Jag reagerade instinktivt och knuffade av mig David samtidigt som jag fick tag i lakanet för att dra det över mig. Ett ögonblick var min stackars kille helt förvirrade. Men han fattade snabbt och gav sig iväg för att leta efter den som tittade på oss. Han kom tillbaka inom några sekunder och släpade inkräktaren med sig i håret. Det var Robin och nu såg han väldigt fåraktig ut. I vanliga fall skulle det ha varit tillräckligt för att min ilska skulle lägga sig, men den här gången kände jag mig kränkt. Han hade spionerat på mig och David i en så intim situation. Tänt på att stirra på oss, medan vi gjorde något så privat. Jag ville att han skulle få betala för det. Från att ha varit något vackert, hade vår privata stund blivit något tarvligt och nu skulle han bli straffad för det Så kanske jag kunde få tillbaka min positiva känsla inför att ha sex igen. Jag kunde inte ha haft mer fel, men ett tag kändes det som om vi hade råkat komma på något jättesexigt. David tyckte att det räckte med att skälla ut Robin och låta honom gå, och inget mer. Men jag var ute efter hämnd och jag ville få mer rättvisa än så. Medan jag fortfarande höll upp lakanet omkring mig stirrade jag hatiskt på den stackars killen. Jag såg att han verkade lite skakis, men det spelade ingen roll för mig. Inte då. Efteråt har det förföljt mig i minnet. Med vilken rätt gjorde vi det vi gjorde? Även om hans brott var ganska oförlåtligt. "Såg du något du gillade? Men svara då." "Jag är ledsen, Cilla." "Det räcker inte. Är det så här ni tonåringar får era kickar?" David började redan tappa motivationen och jag såg att han började vekna. Om jag inte gjorde något snabbt, skulle han släppa iväg killen utan att göra mer än att ge honom lite smäll på fingrarna, bildligt talat. Det gick jag inte med på. Efter att ha gett David en iskall blick, fortsatte jag så inte jag också skulle tappa modet. "Bind honom, David." Båda ansiktena som stirrade tillbaka på mig, hade ett uttryck av fasa. Men jag kunde inte låta de störa mig. De kanske inte tog mig på allvar, men de skulle snart inse hur det var. "Sätt igång. Bind fast hans händer och fötter, där någonstans, i dörröppningen. Sätt igång då, David." Efter ytterligare en långt utdragen, eftertänksam blick på mig, gjorde David som jag sagt åt honom. Inbillade jag mig eller fanns det en glimt av upphetsning i hans ögon? I vilket fall som helst slösade inte bort mer tid. Robin verkade ha blivit stum av förvåning. Ändå såg han ut att ha förlorat lite av sin nervositet inför mig. Han verkade också se fram emot mitt nästa steg med en viss förväntan. Trots vissa svårigheter, lyckades David äntligen binda fast Robin i dörröppningen. Nöjd började jag fundera ut vad jag ville göra härnäst. "Bra. Ta nu av den lille skiten t-shirten." David verkade inte alls gilla det där, men han gjorde som jag så åt honom. Vad Robin tänkte var lite svårare att gissa. Hans bröstkorg höjde sig och sänkte sig på ett sätt som fick de där sexiga nittonåriga musklerna att synas på ett fördelaktigt sätt. Hans överarmar var också imponerande utan att vara överdrivna. "Ok. Dra ner blixtlåset i jeansen nu." "Va? Nej, det gör jag inte." "Nu gör du som jag säger." "Vad väntar du dig att jag ska göra egentligen?" "Vad tror du? Suga av honom? Var inte en sån idiot. Gör bara som jag säger nu." Motvilligt följde David mina instruktioner. "Kalsongerna också. Oroa dig inte. Jag tänker inte få dig att ta i den. Vi ska bara titta på. Vi får se vad han tycker om det för omväxlings skull." För ögonblicket fanns det i och för sig inte så mycket att se. Robin måste vara mycket räddare än han såg ut utanpå. Men det kunde man kanske göra något åt. Nu lät jag lakanet falla, precis lika tveksamt som min älskare just hade dragit ner den andra killens kalsonger. Men om jag ville få min hämnd kunde jag inte vara feg. Jag lät händerna röra sig ner över min kropp, medan jag hela tiden sneglade på vilken effekt det kunde få på de två killarna. Och jag fick min belöning. Blicken i deras ögon blev glasartad och låga stönanden hördes från dem. David stod fortfarande inspirerande nära Robin och nu när han hade gett sig in i leken på allvar, spelade han med riktigt bra. Så snart han hörde ljuden som kom från hans fånge smällde han till Robin på kinden. "Tyst. Inte ett ljud från dig." Robin stirrade oförstående på honom med sina stora vackra ögon. Jag tror han försökte lyda, men snart gjorde det jag gjorde borta på sängen det omöjligt att hålla tillbaka ljuden. David höll för munnen på Robin och nu när han ändå börjat röra vid den andra killen, verkade det som om någon sorts barriär inne i honom smulats sönder. Efter en liten stund började han långsamt röra vid Robins läppar, och så fortsatte han neråt. Det här var bättre än jag hade kunnat föreställa mig. Jag måste hela tiden påminna mig själv att fortsätta med min egen föreställning, för att behålla deras intresse. Min fantasi sporrades av den föreställning jag bevittnade, på golvet alldeles i närheten. Att se de där två stå så nära varandra - David som inte hade något på sig och Robin med jeans och kalsonger som höll på att glida ner till knäna, gjorde mig vild. Men jag höll igen. Än var vi inte färdiga. Jag tänkte inte slösa bort det här ögonblicket. Till min förvåning började min pojkvän nu nypa Robin i bröstvårtorna riktigt skickligt och varje gång killen gav ifrån sig ett ljud, klämde David till hårdare, så hårt att hans fånge började gnälla lite. Jag såg att fast det här var en ovanligt situation, hade Robin återhämtat sig helt. Hans upphetsning syntes tydligt. Nu lät David sina händer glida ner till Robin's stjärt och började massera den på ett väldigt sexigt sätt. Vid det här laget hade han gett upp det där med att Robin skulle vara tyst. David behövde ändå båda händerna. Jag såg hur han kupade händerna omkring Robins pung och klämde till ordentligt. Till min stora förvåning, gick David nu bakom vår fånge och började gnida sig mot killens stjärt. Jättesexigt. Jag skulle behöva lugna ner mig lite om jag ville få det här att vara lite längre. Och det tillfället kom, fortare än jag hade väntat mig. David började knyta upp det som höll fast Robin vid dörrlisterna. Jag förstod först inte i vilken riktning leken var på väg nu. När David ledde Robin fram till sängen, fick jag den första aningen om vad han hade tänkt sig. Jag var helt och hållet positiv, om bara... Jag fick väl vänta och se hur scenen utspelade sig framför mig. Robin gjorde ingenting för att försöka komma undan. Tydligen var det något nästan hypnotiskt med leken vi lekte med honom som hade fångat honom också. Jag vägrade tro att han var för rädd för att försöka fly. Hans fysiska tillstånd gjorde det helt osannolikt. David fick honom att lägga sig på sängen intill mig, och så la han sig själv på andra sidan. Det enda jag inte tyckte så mycket om med den här idén var att nu hade David tagit över lite, fast han inte vågade sig på att befalla mig. "Cilla? Är du beredd?" Av någon anledning tvivlade jag inte alls på vad han syftade på. Jag nickade tyst och Robin flyttade sig för att lyda ordern han hade fått. Snart kände jag killens hår kittla mig på insidan av låren på ett helt oemotståndligt sätt. Inte för att David inte var bra på det, men den här killen som ju inte kunde ha fått så mycket övning tidigare, måste vara en naturbegåvning. Efter en befallning från David drog han sig tillbaka, och utan att verka tveka alls, flyttade han sig in mellan Davids lår. Det var första gången, antog jag, men om man kunde gå efter de ljud som kom från David var han lika bra på det här. Hur otroligt upphetsande det här än var, började jag känna mig lite utanför. Men jag borde inte ha oroat mig. Det dröjde inte så länge innan David knuffade undan Robin och röt åt honom. Än en gång särade jag på benen för att släppa fram honom. Den här gången skulle han ända in i mig. Jag var definitivt redo för honom, och jag tog tag i hans hår och drog honom ganska hårdhänt intill mig. Han var lite annorlunda än David men precis lika bra. Till min förvåning och Robins, la sig David nu ovanpå oss båda två. Ett ögonblick kändes det som om Robin skulle bli slak igen, men jag borde inte ha oroat mig nu heller. Trots att jag kände Davids vikt tynga ner oss båda två, fortsatte han. Det var en väldigt konstig, men jättesexig känsla, att bli knullad av två killar på det sättet. Men när det var över samlade bara Robin ihop sina kläder och smet ut samma väg som han hade kommit. Så fort som känslan av upphetsning var över, började jag känna mig konstig. Ånger, skuldkänslor, vad den än var, förstörde det minnet av upplevelsen. Om man kunde gå efter Davids utseende, kände han likadant. Det var svårt att möta hans blick. Vad hade vi gjort? Det vi hade gjort mot Robin hade inte varit rättvist. Jag kände mig faktiskt riktigt pervers. David och jag nämnde aldrig händelsen igen och ganska snart efteråt, så fort Robins föräldrar kom hem från sin resa sa vi upp rummen och flyttade. Jag gav mig iväg till en annan stad och David flyttade tvärs över hela stan till ett hyreshus, och jag hörde att Robin började på universitetet. Allt det här hände för några år sen, och nu kan jag knappast tänka tillbaka på händelsen utan att känna mig sorgsen att jag hade varit så självisk. Igår råkade jag träffa på David inne på en lunchrestaurant. Först trodde jag att han bara tänkte titta bort, och låtsas som om han inte hade sett mig. Men hans ansikte lyste upp och så log han vänligt. Jag bjöd över honom till mitt bord på en drink, och det tackade han ja till. Till att börja med var konversationen lite haltande, men snart fick vi bra kontakt igen. Nu mindes jag något annat från den där tiden. Hur mycket vi faktiskt älskade varandra. Och hur bra vi passade ihop. Vi kanske hade förhastat oss när vi gjorde slut oavsett vad vi hade gjort. Vi kanske hade kunnat prata om det och lägga det som hänt bakom oss en gång för alla. Men vi visste båda två att händelsen skulle aldrig vara utagerad, förrän vi hade blivit vänner med Robin igen. Han var ju egentligen ett offer, den kvällen. Även om han hade behandlat oss rätt oförskämt. Men hormonerna måste ha svallat. Kanske skulle alla tonåringar i hans ålder ha gjort samma sak, eller i alla fall velat göra det. Efter så här lång tid skulle händelsen ha bleknat till ingenting. Om vi bara inte hade gått för långt med den där bestraffningstjafset. Sanningen var den att jag hade sneglat lystet på killen ända sen jag såg honom första gången. Och kanske hade David haft problem som jag inte ens visste något om. Varför hade jag varit tvungen att öppna den där dörren? Om jag inte hade gjort det, kanske han aldrig hade upptäckt att han gillade den typen av sexlekar. När jag träffade David häromdagen, kunde jag nästan inte motstå frestelsen att fråga om han hade gjort något liknande sen vi gjorde slut. Själv hade jag inte gjort det. Allt jag hade haft sen dess var två engångsgrejer och så ett halvhjärtat förhållande som inte varade mycket längre. Allt var helt normalt och monogamt. Det skulle ha räckt bra om jag bara hade älskade killarna. Så det jag hade saknat de här åren var inte sexleken, utan kärleken, vår passion. Inte bara jag och David, utan vibbarna jag anat från Robin. Den kvällen och hela tiden vi bodde i det där huset. Nu när jag har tänkt igenom allt det där har jag bestämt mig för en sak. Jag ska ringa till David igen. Ikväll. Vi måste träffas igen. Han berättade ju faktiskt att han var singel, så det skulle väl inte vara något problem om vi träffades igen. Men den stora frågan är kommer jag att våga ringa Robin också? Jag har inte helt tappat kontakten med honom ens på den här tiden. Genom vänner till vänner har jag hållit koll på vart han tog vägen, utan att ta kontakt med honom. Jag vet att han inte har haft någon flickvän på hela den här tiden. Det har förekommit tjejer, men inte direkta förhållanden. Med tanke på vad vi gjorde den där kvällen skulle det inte ha varit förvånande om han hade varit inne på killar också. Men killen han delade lägenhet med verkade vara en väldigt heterosexuell typ, som jagade kvinnor överallt i närheten av universitetet. Inte bara andra studenter utan lärare och tjejer som jobbade i affärer och barer runt omkring. Nu kommer det att bli annorlunda. Vi är ju vuxna alla tre nu. Vad som än händer nu kommer att vara mellan vuxna personer. Något säger mig att killarna kommmer att tycka om att göra om det igen. Jag tror att jag också kommer att göra det. Om jag kan hantera pressen. Svartsjuka, tvivel, äckel över att jag är så svag. Allt sånt där. Men ändå, jag tror jag ska ringa. Ikväll. Till båda två. Medan jag skriver de här sista raderna, hör jag telefonen ringa. Är det möjligt att en av dem redan har fått samma idé? Jag kan knappast vänta på att få veta om det är så. SLUT © Dominica Tell