Av: Sir Göte Borgare.

Lördag. Det är i början av juli. Varma sköna sommarkvällar, och massvis av lättklädda söta unga flickor att vila ögonen på.

Jag är på Liseberg, (Sveriges största och bästa nöjespark, om du inte visste det), som så ofta förr. Sakta strosar jag omkring och försöker att inte vrida nacken ur led när alla dom läckra små sötnosarna trippar fram runt omkring mig. Där framför mig går det en riktig tiopoängare sakta med sänkt huvud. Jag studerar henne noga bakifrån. Härligt brunbränd. Långa slanka ben, och långt mörkt nästan svart hår som når ner till midjan fast hon böjer huvudet framåt. Hon har säkert något sydländskt blod i sig. En riktigt kort svart kjol, det är ärligt talat inte mycket mer än ett brett skärp, som sitter långt ner på höfterna. Och det är nog tur det, annars hade man sett hela rumpan på henne, så kort är den. Någon kort ärmlös vit topp, eller vad det är, som sluter exakt under brösten. Samt ett par gympadojor med vita sockar.

Efter att jag har gått efter henne en bit undrar jag varför hon hela tiden går med huvudet framåtböjt, och av ren nyfikenhet går jag förbi henne. När jag passerar tycker jag att det ser ut som om hon gråter. Gråter hon verkligen på Liseberg? Där ska man ju ha roligt! För att bli säker på min sak knäböjer jag en bit framför henne och låtsas knyta skon medan jag tittar på henne då hon går förbi. Jodå. Jag ser tydligt hur tårarna rinner, och mascaran ritar svarta ränder över hennes kinder. Utan att ha några baktankar alls går jag åter ifatt henne igen och frågar:

- Vad gråter du för lilla vän?

Jag tänker att hon kanske har tappat sina pengar som hon skulle ha roligt för.

- Låt mig vara ifred, snyftar hon.
- Javisst. Ursäkta mig. Det var inte alls min mening att vara påflugen. Jag ville bara höra om jag kanske kunde hjälpa dig på något sätt.
- Nej, det kan du nog inte.

Hon tittar upp med tårarna rinnande.

- Om du talar om för mig varför du är så ledsen ska jag i alla fall försöka.
- Nej, jag vill inte, det kan du ändå inte, kommer det mitt i en ny gråtattack.

Fortfarande utan baktankar stryker jag henne lätt över armen och säger:

- Kom så sätter vi oss på bänken där borta. Det känns alltid lättare om man har någon att prata med.

Hon svarar inte, utan böjer bara ner huvudet igen.

Jag lägger armen om hennes nakna axlar och blir förvånad över hur varm hon känns. Försiktigt för jag henne till bänken där hon sakta sätter sig framåtlutad medan hon gråter tyst. Jag sätter mig jämte henne och lägger åter armen om henne. Hon tittar upp på mig, lägger ena armen bakom min rygg, och den andra över min inte allt för smala mage, medan hon lutar huvudet mot min axel och gråter. Medan hon snyftar sakta lägger jag märke till att hon luktar väldigt gott. Så sitter vi en stund utan att någon säger något, medan hennes snyftningar sakta avtar. Jag stryker henne lätt tröstande över håret och hon låter det ske utan protester. Så tittar hon åter på mig och säger tyst:

- Nu har jag sölat ner din T-shirt totalt.
- Ja, svar jag, nu får du byta med mig.

Hon tittar frågande på mig.

- Jamen, du kan väl inte ha min!?
- Nej naturligtvis inte lilla vän, jag skämtade bara.
- Åh, jag trodde att du menade det.
- Nejdå, lilla du. Jag tror inte att jag får plats i den där lilla grejen du har på dig. Vill du tala om varför du är så ledsen nu?
- Jaa, kommer det tveksamt, du verkar så snäll så …

… Och så berättar hon att hennes kille har gjort slut strax innan jag talade till henne, bara för att han inte fick precis som han ville. På min fråga om vad det var som var så allvarligt att han gjorde slut så snabbt, vill hon först inte svara, men när jag inte frågar mer drar hon ett djupt andetag innan hon tyst säger att han fodrade att få ligga med henne som tack för att han bjöd henne på Liseberg. Nu vill hon bara åka hem och lägga sig och gråta, men hon har inga pengar till spårvagnen, för hennes kille skulle bjuda henne på allting i kväll, och så börjar hon gråta igen. Jag fortsätter, fortfarande utan baktankar, att stryka henne över håret medan jag säger till henne:

- Torka tårarna nu, jag har ett förslag att göra dig.

Hon tar upp en pytteliten näsduk och torkar sig i ansiktet, men efter ett par tag så är den drypande våt.

- Här, ta min, den får det plats lite mer i.

För första gången ler hon lite, och medan hon torkar bort dom sista tårarna fortsätter jag:

- Först går du in på toan och tvättar av dig. Sedan. Om du kan tänka dig att göra mig sällskap här på Liseberg i kväll, köper jag ett åkpass till dig. (På ett ”åkpass” får man åka så mycket man vill en hel dag). Och så ska du få pengar till spårvagnen hem. Men någon ny kille kan jag nog inte skaffa fram så där hux flux.
- Jamen … Varför gör du det. Du känner ju mig inte.
- Nej, det gör jag inte. Men det spelar mindre roll, för jag vet också hur det känns att bli övergiven, och jag tycker synd om dig, för på Liseberg ska man ha roligt. Inte gråta.
- Du är så snäll. Väntar du här medan jag går och tvättar mig?
- Ja, du kan vara lugn, jag går ingenstans.

När hon kommer tillbaka nytvättad presenterar jag mig som Göte, och får reda på att hon heter Rosita, och är 18 år.

Nu först när hon står framför mig ser jag att hon är piercerad med en ring i naveln, och att hon har långa knallröda naglar. Men det som fascinerar mig mest är nog ändå hennes vackra ögon. Stora mörka rådjursögon som fortfarande ser lite ledsna ut, men ändå är otroligt vackra.

Jag köper ett åkpass till henne, och vi går runt och åker det hon vill. Eller rättar sagt, hon åker mest själv, medan jag står och tittar på. Nu är hon sprudlande glad som man ska vara på Liseberg.

Efter några turer i olika attraktioner frågar jag om hon kan tänka sig att åka något som jag vill, och det vill hon gärna.

- Då åker vi Pariserhjulet, för jag tycker att vi har en sån fin utsikt över stan där uppe ifrån.
- Ja gärna.

Vi stretar upp för backarna. Eller rättare sagt. Jag stretar, hon nästan flyger upp. Halvvägs upp sätter vi oss så att jag får vila lite och jag lägger armen om hennes getingsmala midja, och hon rycker till.

- Vad är det? Får jag inte röra dig?
- Joo då, det får du gärna göra.
- Varför ryckte du till så då?

Efter en lång tvekan kommer det:

- Jag trodde att du var som alla andra killar, och bara skulle ta mig på brösten.
- Det skulle aldrig falla mig in!

Efter ytterligare lite tvekan säger hon:

- Vill du inte det då?
- Jovisst, det skulle jag väldigt gärna vilja göra, men absolut inte mot din vilja.
- Det får du, viskar hon tyst, bara för att du är så snäll.
- Ok då. Men inte nu, det alldeles för ljust ännu, med så mycket folk omkring oss.
- Ja, det har du nog rätt i.

Vi fortsätter under tystnad upp till Pariserhjulet, som ligger högst uppe på ett litet berg.

Efter en liten stund i kö får vi sätta oss i en rund gondol tillsammans med fyra ungdomar. Dom ställer sig på knä på bänken framför oss, för att kunna se bättre ut över stan. Jag som sitter med armen om Rosita passar på att stryka och krama lätt om hennes ena lilla bröst. Jag känner direkt att hon inte har någon bh på sig. Bröstvårtan styvnar under mina smekande fingrar, och Rosita ler mjukt åt mig. Sedan är förtrollningen bruten, för dom fyra ungdomarna far runt som tättingar på bänken.

När vi är på väg ner ifrån Pariserhjulet igen frågar jag:

- Varför får jag ta dig på brösten.
- Bara för att du är så snäll.
- Men jag är ju gammal nog att vara din morfar eller farfar.
- Spelar roll? Du är åtminstone snäll mot mig.
- Tänk om jag vill ha mer nu då, när jag har fått lite? Jag menar: ”Ger man lillfingret till Fan tar han hela handen.”
- Då får vi allt prata om det först.
- Nej. Jag skämtar bara med dig Rosita. Jag är nöjd som det är.

Hon stannar och tittar allvarligt in i ögonen på mig innan hon svarar:

- Vill du inte ha mer då?
- Så långt har jag inte tänkt ännu. Hur då menar du?

Vi sätter oss på en ledig bänk som står lite vid sidan av, och jag lägger åter min stora grova hand om hennes smala midja och låter pekfingern leka med ringen som sitter i hennes navel. Hon ler med jämna vita tänder och dom mörka ögonen glittrar som stjärnor, medan hon tittar rakt in i mina ögon.

- Du är jättesöt, och ser verkligt lockande ut, men några sådana tankar har jag verkligen inte haft. Jag tyckte bara synd om dig för att du var så ledsen.
- Vill du inte göra mer med mig då?
- Vill och vill. Det är klart att jag vill, men du ska inte känna dig tvingad till något bara för att jag har köpt ett åkpass till dig. Jag sa ju att jag bjöd dig på det bara för att du var så ledsen, och för att jag förstod hur du kände det när du hade blivit övergiven, eftersom jag själv har varit ute för det.
- Jag känner mig inte tvingad till att göra något alls, Göte.
- Jamen snälla lilla Rosita, varför vill du det då? Din kille fick ju inte fast han skulle bjuda dig.
- Det var en annan sak.
- Jag förstår inte skillnaden. Det handlar ju om samma sak.
- Han fodrade att få göra det. Du ber inte ens om det. Därför får du.
- Ok, då förstår jag hur du tänker.
- Vill du nu då, när du förstår?
- Ja Rosita, om du verkligen är säker på att du vill.
- Jag har ju sagt att jag vill.
- Är det bara för att du är tacksam, eller …
- Nej. Jag vill ändå.
- Ok. Då tackar jag inte nej. Hade det varit av tacksamhet hade jag inte gjort det.

Hon lägger båda armarna om halsen på mig och kramar hårt och jag stryker henne lätt över den bara ryggen, sedan frågar hon:

- Kan vi vara hemma hos dig?
- Javisst, jag bor ensam.
- Jag har sagt till mamma att jag ska sova borta i natt.
- Då saknar hon dig inte?
- Nej. Det är ingen risk. Hon är bara glad för det, för då kan hon ha sin älskare hos sig, för min lillasyster ska också ligga över hos en kompis.
- Din pappa då?
- Har ingen.

Jag tycker inte att jag har så mycket med hennes privatliv att göra, så jag frågar inte mer.

Efter ytterligare lite småprat, medan vi äter upp varsin glass, återupptar Rosita åkandet, för det gäller ju att utnyttja åkpasset så mycket som möjligt.

Under tiden som Rosita köar och åker passar jag på att titta på alla andra små hondjur som springer runt mig, och konstaterar att jag verkligen har fått tag i en toppsnäcka. Det är inte många som kommer upp i hennes klass. Om ens någon. Sedan får hon vara hur mycket för ung som helst för mig, det skiter jag fullkomlig i.

Allt eftersom kvällen lider börjar jag att bli hungrig. (På mat. Inte på Rosita. Det har jag varit länge). Medan vi står och gnager i oss varsin korv med bröd, dyker hennes f.d. upp och ställer sig emellan oss. (Han kan ju inte veta att vi är tillsammans). Med hög fodrande röst kräver han att Rosita ska ställa upp på det som han påstår att hon har lovat honom. Jag tänder till på alla åtta direkt. Tar honom resolut i kragen och lyfter upp honom från marken, och medan jag sätter min knutna näve, stor som ett mindre dasslock, under näsan på honom, säger jag hotfullt:

- Den som hotar mina vänner hotar mig, och den som hotar mig lever väldigt farligt!

När jag släpper ner honom igen sticker han iväg en 15 – 20 meter innan han vänder sig om och talar om vad han tycker om mig. (Sådana ord passar inte ens att skriva här). Jag tar ett par snabba steg mot honom medan jag säger:

- Nej nu djävlar.

Han försvinner med blixtens hastighet i folkmassan. Sedan ser vi inte honom mer på hela kvällen. Jag ser att Rosita tittar både förvånat, skrämt och imponerat på mig, men jag låtsas inte om det.

När Liseberg stänger går vi bort till parkeringsplatsen, där jag har min bil, med armarna om varandra. Eller rättare sagt. Jag med armen om henne, medan hon försöker att hålla om mig så gott det går. Väl inne i bilen kysser jag henne och hon besvarar villigt kyssen. Mitt i kyssen klämmer jag henne lätt på brösten, och jag känner hur hon trycker sig mot min hand.

Jag för in handen under det tunna tyget och känner den redan styva bröstvårtan i handflatan. Rosita svarar med ett långdraget: ”Mmmmmm”, medan hon slingrar armarna hårdare om min hals. När jag slutar kyssas vill hon inte släppa taget, inte förrän jag säger att vi ska fortsätta hemma släpper hon.

Under resan hem pratar vi inte så mycket, men jag kan inte låta bli att snegla på hennes syndigt läckra lilla kropp när trafiken tillåter det. Varje gång hon ser att jag tittar på henne sträcker hon på sig och skjuter ut brösten så mycket hon kan. Hon har tydligen gett sig fan på att hon ska kåta upp mig så mycket som möjligt. Och hon lyckas. Väl inne sparkar hon av sig skorna, och jag säger:

- Jag kan ju inte be dig att hänga av ytterkläderna, för det har du ju inga.
- Jag kan ju hänga av mig det lilla jag har.
- Nej vänta med det. Det vill jag ta av dig, lite i sänder.
- Som du vill Göte, fnittrar hon till svar.

Vi går husesyn i min lilla tvåa, och det är snabbt gjort. Sedan slänger hon sig på rygg i min stora breda säng. Medan hon sträcker armarna mot mig viskar hon sexigt:

- Kyss mig Göte.
- Ja stumpan, snart.

Så går jag till fotändan på sängen och drar av henne sockarna, medan jag säger:

- Nu du Rosita. Nu ska jag plocka av dig varenda trasa!

Hon bara fnittrar till svar medan hon sträcker dom bruna fjuniga armarna mot mig i en välkomnande gest. Jag nöjer mig med sockarna så länge, och kryper upp och lägger mig jämte henne.

Medan jag kysser henne hungrigt för jag åter upp handen, denna gången direkt under det tunna tyget, och smeker henne över brösten. Jag känner att bröstvårtorna redan är styva, men dom styvnar ytterligare under min behandling. Rosita stönar njutningsfullt medan jag kramar dom fasta brösten. Sakta drar jag upp den lilla tygbiten och hon höjer på ryggen för att det ska gå lättare. Jag lyfter upp henne lite och tar av toppen helt. Synen som möter mig är fantastisk. Maken till bröst har jag bara kunnat drömma om. Dom är inte så där jättestora precis, det har jag ju redan kunnat konstatera, men otroligt fasta och fina med en helt underbar mörkbrunrosa liten bröstvårta och vårtgård. Och dom pekar rakt upp mot taket som om tyngdkraften inte fanns. Försiktigt suger jag in den ena lilla styva bröstvårtan i munnen och biter lätt i den, medan Rosita stönar fram:

- Åh, Göte, vad gör du? Det känns ju i hela kroppen.
- Försöker att få dig att njuta, mumlar jag, utan att släppa taget om bröstvårtan.
- Jaa, och det kan du verkligen.

Jag för sakta handen ner över hennes platta mage. Letar upp knäppningen till kjolen, och knäpper upp den. Direkt lyfter hon på stjärten så att jag kan dra av kjolen. För att jag ska kunna göra de måste jag släppa taget om bröstvårtan och luta mig neråt, och då konstaterar jag att hon har dom absolut minsta trosor jag har hört talas om på sig. Det är ju knappt att dom döljer det allra heligaste en gång. En liten, liten trekantig tygbit och några snören. Det är allt! Jag stryker henne lätt över dom slanka brunbrända låren och hon skälver till i en kraftig kåtskakning. När jag tar tag i dom pyttesmå trosorna för att dra av dom viskar Rosita:

- Får jag släcka lampan Göte. Jag skäms så hemskt. Den enda man som har sett mig naken är doktorn.
- Jag skulle också vilja se dig naken, men släck du om du vill.
- Tack Göte, du är snäll.

Rosita släcker lampan och suckar flämtande när min hand smeker över det lilla könet, efter att jag har tagit av henne trosorna. Sedan tänder hon lampan igen med orden:

- Du är så snäll Göte, eftersom som jag hela tiden får som jag vill, så det får du också.
- Du behöver inte tända Rosita.
- Jag vet, men jag gör det bara för att jag vet att du vill det.
- Du är också väldigt snäll Rosita.
- Var rädd om mig Göte. Lugn sötnos, jag ska vara försiktig.

Jag kan se att hon rodnar under solbrännan av mina ord och blickar, när jag ingående studerar hennes lilla fitta. Jag konstaterar att hon bara har en liten kolsvart tofs på själva blygdberget. Hon verkar inte rakad, så det har nog inte hunnit bli mer ännu.

Sakta låter jag fingrarna stryka över de lena blygsläpparna, och när jag sneglar upp ser jag att hon blundar hårt medan hon andas flämtande med öppen mun. Jag särar på blygdläpparna så att själva slidmynningen syns. Hon är allt lite torr i alla fall så jag tar lite saliv på pekfingern innan jag sakta för in den i det trånga hålet. Här var det verkligen trångt. Undrar om jag ska kunna få in kuken utan att skada henne.

Fortfarande torrt. Jag böjer mig fram och släpper en stor salivdroppe mitt i fittan som jag sprider ut där. Sådär ja, nu går det lättare. Sakta för jag upp fingret tills jag känner att det tar emot lite, och då gnäller Rosita till:

- Försiktigt Göte, jag har aldrig gjort det.
- Va!! Är du oskuld!!!
- Ja.
- Varför sa du inte det med detsamma?
- Jag vågade inte.
- Vågade inte?
- Varför då?
- Nej, då kanske du inte hade velat med mig.
- Jamen, då vill jag ju ändå hellre.
- Varför det?
- Det är alltid något visst att veta att man är den första hos en tjej.
- Det sa inte Ramon.
- Vem är Ramon?
- Min kille, som gjorde slut i kväll.
- Då ljuger han!
- Han sa alltid ”sådan skit ska bara bort.” En sån förbannad lögnhals. Han ville ta den i natt. Vill du göra det i stället?
-Ja, gärna Rosita. Jag ska göra det försiktigt.

Med dom orden trycker jag en stor puss mitt i sprickan.

- Nej. Vad gör du Göte?
- Visar min uppskattning.
- Sånt gör dom ju bara på porrfilm.
- Nej, verkligen inte. Det kan man göra om man tycker om någon också.
- Är det säkert … lång paus … att du vill göra … det?
- Ja absolut.
- Då vill jag tvätta mig först, så får du sedan.
- Du vet var duschen är.
- Jaa.

Jag studerar henne ingående medan hon går till duschen. Djävlar vilken liten härlig putrumpa hon har.

Medan Rosita tvättar sig, klär jag av mig och lägger mig på mage så att hon inte kan se vad som kommer att spetsa henne snart. Kuken står så att det värker medan den väntar på att få deflorera henne.

När hon kommer tillbaka studerar jag framsidan lika noga. Inte ett gram överflödigt fett där inte. Brösten strävar till och med snett uppåt och skakar bara lätt när hon går.

- Rosita. Stå still lite så jag får titta på dig.
- Jag skäms Göte. Gör inte det.
- Du är ju den mest fantastiska lilla varelse jag kan tänka mig.
- Det sa inte Ramon.
- Tänk inte på honom. Han kan ju inte ha haft mycket förstånd som gjorde slut med dig.
- Nej, titta inte så på mig Göte. Jag skäms så fruktansvärt då.

Men hon står kvar och försöker inte skyla sig på något vis.

- Kom och lägg dig flicka lilla, så ska jag göra det så skönt för dig som jag bara kan.
- Ja Göte, var rädd om mig bara.
- Jadå, stumpan. Jag ska vara så försiktig som någonsin är möjligt. Förresten, använder du något skydd?
- Ja, jag har P-piller.
- Bra gullet mitt. Då kör vi hårt nu. Njut bara.
- Jaa, jag ska försöka.

Jag stryker åter lätt över det lilla orörda könet och Rosita ryser till, men knappast av obehag. Försiktigt för jag upp fingret i slidan igen för att än en gång få känna på en oskuld. Troligen den sista i mitt liv. För även om varenda liten tjej har en så är det inte mig förunnat att få ta dem.

Försiktigt särar jag på blygdläpparna och trycker en lång sugande kyss mitt i den lilla fittan, och Rosita skakar till i kroppen medan hon häftigt drar efter andan. Av lång vana och erfarenhet vet jag hur och var tjejerna är känsligast, så jag slickar lite i hennes ljumskar och hon riktigt ålar sig under min spelande tunga medan hon smågnäller. När jag sedan låter tungspetsen punktlanda på den känsliga klitorisen hoppar hon till och stönar fram:

- Åh, Göte! Vad gör du egentligen med mig?
- Försöker att få dig att njuta. Lyckas jag inte?
- Jo verkligen, men ska du inte göra ... ”det”?
- Jo jag ska. Så fort du är mogen för det.
- Vad menar du med mogen?
- Det kommer du att förstå lilla stumpan. Njut nu bara.
- Mmmm.

Jag slickar upp och ner i hela den lilla glatta fittskåran. Låter tungan vibrera över klitorisen. Stoppar in tungan så långt jag kan i slidan och låter den glida runt, runt samt in och ut i en allt snabbare takt. Rositas gnällanden blir allt intensivare medan hon gör kraftiga motjuck mot min tunga. Snart förstår jag att det är på väg att gå för henne, för gnället går över i små skrik och hon spänner upp underkroppen mot mig. Nu är hon rejält våt, både av saliv och fittsaft, så jag anser henne vara ”mogen”. Jag häver mig upp, siktar in den sprängande kåta kuken i hennes lilla trånga oknullade fitta, och trycker till så att jag kommer ända in i botten i ett enda tag.

Rosita skriker högt, och borrar in sina skarpfilade röda naglar djupt i min rygg. Det är inte långt ifrån att jag också skriker högt. Men på samma gång känns det oerhört upphetsande. Nu gäller det att knulla på så att hon glömmer smärtan och bara känner njutningen. Jag kör kuken in och ut i långa hårda snabba stötar, och efter några sekunder börjar hon att göra små försiktiga motjuck. Jag förstår att smärtan har släppt och gått över i njutning.

Medan jag knullar på för både hennes och min njutning drar hon mig i håret och klöser mig på ryggen medan hon gnäller och uttalar diverse mystiska ljud som jag inte förstår något av. Men jag förstår att hon njuter i alla fall, och med det låter jag mig nöja. Jag känner att det snart är färdigt för mig också, men jag håller tillbaka så mycket jag kan. Plötsligt skakar Rosita till i en ny orgasm, och jag ökar tempot så mycket jag bara orkar. När jag känner hur hon slappnar av är det färdigt för mig. Och med några sista häftiga stötar låter jag kuken pumpa in flera dagars uppsamlad sperma i den ena laddningen efter den andra.

- Ååhhh, Göte, kom du nu?
- Ja, flämtar jag fram.
- Vad mycket det måste ha varit. Det känns som om jag skulle spricka.
- Ja, det var en hel del som jag hade samlat på mig. Och allt det sprutade du in i mig.
- Ja, varenda droppe.
- Vad söligt det känns under rumpan.
- Det är det säkert också.
- Vad gör vi nu?
- Duschar av oss.

När vi reser oss upp tittar Rosita ogillande på blandningen av sperma, fittsaft och blod som rinner ned för hennes ben och rynkar på näsan, och jag kan inte låta bli att skratta lite åt henne. Rosita försöker låta arg när hon säger:

- Skratta inte åt mig, din sadist.

Medan vi står i duschen tittar Rosita på min rygg och säger:

- Du blöder ju på ryggen Göte. Vad har du gjort.
- Jag har inte gjort någonting. Det är du som har gjort det, med dina naglar.
- Men Göte … Förlåt mig. Det var inte meningen, säger hon och ser väldigt rädd ut.

Jag ser att tårarna är på väg att komma igen.

- Snälla lilla Rosita. Det är sånt som vi killar måste stå ut med när vi spräcker en mödomshinna på en tjej.
- Men, … Det var inte meningen att jag skulle skada dig. Jag kan inte komma ihåg att jag gjorde det.
- Jag vet sötnos. Men det läker. Tänk inte mer på det nu.

När vi har duschat byter jag lakan i sängen och vi lägger oss tätt sammanslingrade och bara håller om varandra. Liggande så somnar Rosita snart och sover det oskyldiga (?) barnets djupa sömn. Själv ligger jag vaken och funderar på vad det ska bli av detta möte. Inga barn i alla fall, hoppas jag, eftersom hon käkar P-piller. Ibland stryker jag lätt över hennes lilla kropp och önskar att jag var i hennes ålder i stället för en halvgammal gubbe och så småningom somnar jag också.

När jag min vana trogen vaknar tidigt nästa morgon, sover Rosita fortfarande djupt. Jag drar av henne täcket, och studerar hennes underbart slanka kropp. Sakta stryker jag henne över brösten och vårtorna styvnar direkt. Med en djup suck sträcker hon på sig, men vaknar inte. Fantastiskt. Att jag bara har haft en sån tur att jag har fått tag i det här lilla lammet. Det hade jag verkligen inte vågat hoppas på i går när jag gick till Liseberg. På sin höjd hade jag ju trott att det skulle bli ”skådebröd” som vanligt.

Jag går upp och lägger över henne täcket igen, innan jag sätter mig i fåtöljen och läser tidningen.

Ett par timmar senare vaknar Rosita med ett ryck och sätter sig käpprakt upp i sängen medan hon tittar sig oroligt omkring, tills hon får syn på mig. Hon slänger av sig täcket, rusar fram och slänger sig i min famn medan hon säger:

- Åh, Göte. Jag drömde att du hade lämnat mig du också.
- Var inte orolig lilla stumpan, så lätt blir du inte av med mig.
- Du är så snäll Göte. Hur är det med din rygg i dag?
- Bara bra. Hur är det med din lilla spricka då?
- Det är lite ömt. Annars känner jag inget.
- Bra. Du ska se att det ömma också går över snart.
- Det tror jag också.

Sedan går hon på toa, och fortsätter sedan att gå omkring naken medan jag tittar beundrande på henne. När Rosita har duschat och borstat tänderna vill hon ha en kyss, och det får hon.

Efter frukosten sätter jag mig åter i fåtöljen och Rosita slänger av sig badlakanet som hon har haft om sig sedan hon duschade och sätter sig naken i mitt knä. Nu är hon minsann inte blyg längre. Rosita vill kyssas och kela, och det ägnar vi större delen av söndagen åt. Jag smeker och drar lätt i hennes fina toppiga bröst, när jag inte suger på dem, eller leker med ringen i hennes navel. Sedan tittar hon lite blygt på mig och viskar fram:

- Om jag tvättar fittan, vill du kyssa den igen då?
- Ja gärna sötnos Jag älskar din lilla gosiga fitta.
- Du är så snäll Göte. Jag vill aldrig lämna dig.
- Ska du bo här hos mig då.
- Det får jag nog inte för mamma, men jag skulle gärna vilja det.
- Det är nog bäst att du bor hemma, så träffas vi då och då.
- Ja, du har nog rätt.

Rosita duschar en gång till, och lägger sig sedan på sängen med benen uppdragna och brett isär.

- Kom Göte, och kyss fittan är du snäll.
- Ja gärna, men vart tog den där blyga lilla tjejen vägen. Hon som måste ha lampan släkt.
- Reta mig inte nu, snälla Göte. Kyss fittan i stället.
- Ok då.
- Försiktigt bara. Jag är väldigt öm.
- Jag ska vara försiktig. Ska jag bara kyssa den?
- Ja, så som du gjorde i natt.
- Kyssa och slicka menar du.
- Jaa, just det.
- Varför säger du inte det då.
- Jag skäms.

Först får hon en försiktig puss utanpå blygdläpparna. Sedan en kyss, där jag sticker in tungan lite. Därefter drar jag isär blygdläpparna och slickar i skåran och in i den lilla slidan, medan Rosita stönar svagt. Kanske av smärta. Kanske av njutning. Kanske av båda.

När jag har kysst, slickat och tungknullat henne en stund förstår jag av hennes allt häftigare andhämtning att det är på väg att komma för henne. Rosita skakar till i hela den lilla späda kroppen medan hon stönar högt. Det skulle ju ha varit skönt med ett middagsknull, men jag förstår att jag i så fall skulle orsaka henne ordentlig smärta, så jag låter bli.

- Åh, snälla Göte, så skönt du gör det för mig. Vill du knulla mig nu?
- Ja det vill jag, men jag gör det inte, för jag vet att det kommer att göra väldigt ont i din lilla fitta då.
- Tack Göte för att du är så snäll som tänker på mig.
- Det är väl det minsta jag kan göra efter i natt, när jag fick ta din oskuld.
- Men jag ville det också.
- Spelar roll, härmar jag henne. Och så skrattar vi båda.

Lite längre fram på eftermiddagen åker vi en sväng i bilen innan jag kör hem henne.

Innan vi skiljs parkerar jag på ett undanskymt ställe, och vi kysser varandra både länge och väl, medan jag passar på att klämma på hennes underbara bröst en sista gång.

När hon går ur bilen får hon mitt visitkort med orden:

- Du kan väl ringa någon gång när du känner för det.
- Ja Göte, det ska jag. Jag lovar.

Och så försvinner hon runt några buskar och är borta. När jag sakta kör hemåt funderar jag på om hon kommer att ringa eller om hon tycker att det räcker med det som har varit. Nåja, den som lever får se. Om hon ringer så blir det minst ett avsnitt till.

Privata kommentarer: gote_borgare@hotmail.com